| Så började det! |
|
| Så började det!
Hur många små flickor och gossar har inte tjatat på sina föräldrar om att få en hund. Jag var en av dessa! Som 40-talist kom jag tidigt i kontakt med skotsk terrier och strävhårig foxterrier, det vimlade av dom i familjens vänkrets, hundarna på modet. Skotten med det karaktäristiska utseendet, den härliga uppsynen med sina ögonbryn och häftiga mustascher. Med filosofiskt lugn betraktade den omvärlden alltid med glimten i ögat. Den Strävhåriga Foxterrier alltid alert, energisk, framåt och orädd. Lekfull och humoristisk. Båda dessa raser har gjort enormt intryck på mig! Jag bestämde mig tidigt, och vid åtta års ålder var jag helt på det klara med, att hund skulle jag ha och dansös skulle jag bli. Det sist nämnda hade jag redan börjat förbereda på Stora Teaterns balettelevskola i Göteborg. Fem dagar i veckan tog jag mina balettlektioner. Men det här med hund var problematiskt. Min mor sa blankt NEJ. Det hjälpte inte hur mycket jag tjatade, det var tvärnit! Min far stödde mig halvhjärtat, men när han kom dragande med att tax vore lämpligare än skotte, då insåg jag att föräldrarskapet inte förstod att det stod inristat TERRIER i pannan på mig. I stället koncentrerade jag mig på att gå på alla utställningar som SKK och Sv. Terrierklubben anordnade i Göteborg med omnejd. Det var om möjligt ännu mer spännande, där fanns många terrieruppfödare representerade som gjorde intryck på en hundtokig flicka. Så här i efterhand kan man säga att det gick lika livligt till utanför ringen som inne i ringen. Att uppfödarna var anglosaxiskt inspirerade framkom inte bara av terrier rasernas ursprungsland, herrarnas rutiga kepsar, tweedkostymer, damernas clan mönstrade kjolar och dräkter, allt talade sitt tydliga spårk. Många av dehär gamla fina uppfödarna vars hundar jag beundrade, lärde jag senare känna, när jag äntligen fick mina egna hundar. Åren gick, jag blev dansare, mötte min blivande man operasångaren och jag köpte min första skotte Brandon av Brååtha år 1965. Den legendariske skotteuppfödaren Sven Sundqvist med sina vackra svarta skottar blev min mentor. Hos kennel Brååtha fick jag lära mig grunderna i att utställningstrimma, visa hund och en inblick i hur spännande avelsarbetet var. Husse hade åsikter om skottens litenhet men när jag hade förklarat att skotten var en stor hund i litet format och att man alltid hade minst två, nöjde han sig med det. Så blev det, efter några månader fick jag en liten tik av Sven, Bantu av Brååtha och året därpå Beauty av Brååtha. Intresset för utställning höll i sig men mitt avelsarbete fick vänta ännu många år, karriären fick gå före. 1980 gick min sista skottehane till de sälla jaktmarkerna och Husse uttalade ett önskemål om en högbent hane. En vecka senare förärades han den elegante Strävhåriga Foxterrierhanen Louline Harvey Wallbanger, sedemera nord.uch från ännu en inspiratör Geir Flykt Pedersen, uppfödare av de otroligt vackra Louline hundarna. 1984 importerade jag från kennel Louline, som hade flyttat till England, min blivande avels tik CH Louline Mighty Mouse. 1987 fick jag köpa den vackraste lilla skottetik jag sett, CH Florero Seseli av Monika Knutsson-Hall. Med dessa tikar startade jag min uppfödning. Mitt kennelnamn Jig's, efter den skotska dansen, fick jag 1986. Lillemor Blanc |
   |